På min whiteboard bakom mig i mitt arbetsrum står det skrivet ”Blogg 5/10, Tillit ”. Tillit är ett av de viktigaste orden och en grundsten för mig i hälsosamma relationer och i mitt arbete med individer och grupper. Tillit betyder förtroende och motsatsen är misstro. Att bygga tillit , ett förtroende, i varje möte med klienter, grupper och kunder är en förutsättning för att kunna skapa effektiv kommunikation, utveckling och/eller förändring.
I en framgångsrik arbets – eller ledningsgrupp behöver vi lita på varandra. Jag inser att det låter som det mest helt uppenbara uttalande som någonsin skrivits, något som varje organisation förstår och värderar, och att de flesta grupper är bra på att bygga tillit . Nja – en sanning med modifikation i min värld. Vi tänker ofta att tillit handlar om att veta hur en person eller grupp kommer att agera i en specifik siuation – ”du kan lita på hen” eller ”Vi kan lita på chefen”. Jag hade nog en tanke om vad det innebär att bidra till att skapa tillit i olika situationer innan jag läste Patrick Lencionis bok ”The Advantage” (2012) som handlar om att bygga Organizational Health i organisationer och som fick mig att sätta de ord på tillitskapande som jag letat efter, nämligen ”Vulnerability – based trust” d.v.s tillit baserat på sårbarhet. Patrick Lencioni är managementkonsult samt forskare och författare till flera böcker om att skapa framgångsrika team och ledare. Direkt när jag läste orden så kände jag att här var något intressant och helt rätt. Han skriver att när alla i en grupp eller i ett team vågar vara öppna och ”nakna” med varandra, vågar säga saker som ”jag misslyckades” eller ”jag behöver hjälp” eller ”din idé är bättre än min” och där vi inte försöker dölja våra svagheter så utvecklar vi en känsla av tillit. Vi kan släppa på våra egon och stolthet för gruppens eller teamets bästa.
Mmm jag smakar på detta och blundar. Vore det inte härligt för fler människor att kunna ingå i ett sådant sammanhang? Skulle inte potential frigöras oftare om vi kände oss mer trygga tillsammans? Nu kanske några av er får bilder av något slags ”flummigt” eller väldigt känslosamt och nej jag menar inte att vi skall hålla varandra i händerna och sjunga ”We shall overcome” eller jobba med våra sårade inre barn i arbets – eller ledningsgrupper. Inte alls! Jag menar på, även som Patrick Lencioni, att detta har att göra med att skapa förutsättningar för att maximera prestation.
Patrick skriver vidare om hur man då skapar denna tillit baserad på sårbarhet. I små steg, om du inte kan simma kanske du inte direkt skall hoppa i djupt vatten utan flytväst , stretcha individens och gruppens villighet att öppna sina hjärtan och våga vara mer sårbara. En övning som han använder sig av inledningsvis i t.ex ledningsgrupper, och som inspirerar mig, är att be var och en att berätta om några saker i sitt liv.
Var är du född?
Hur många syskon har du? Och vilken plats i syskonskaran är du? Storasyster, lillebror eller mellanbarn?
Vilken var din mest intressanta eller svåra förändring i ditt liv som barn?
Patrick menar på att denna dialog tar oftast inte så lång tid som man tror och den fungerar alltid.
Jag är övertygad om och tror starkt på att fler av oss därute längtar efter sammanhang där vi öppnar upp och skapar tillit.
Vad tror du?